simonochmalinioz

Ja, nu har vi sett dem, har ute pa farmen dar vi har varan kurs. Spindlarna. Den forsta, och storsta(!), hittade jag nar jag laste pa anslagstavlan. Precis brevid fanns en glipa mellan den och vaggen. Jag sag nagot med langa hariga ben.. Utan tvekan stor som min handflata. Vi upptackte (efter mitt smatt panikslagna "I think I can see a spider!") att den var dod, men dock stor som.. ja. Stor! Sen har vi hittat tva kompisar i sovrummet, men jag har borjat inse nyttan med spindlar, for har har mycket flygande ting som vi kan vara utan som spindlarna effektivt reducerar..

Vi har varit har pa Springbrook farm sedan i mandags (och nu ar det torsdag kvall). Vi har ungefar halva 'vart' gang ifran Rainbow beach med oss och helt klart fick vi med de flesta vi ville - mycket trevligt. Farmen ligger 25 minuter korvag ifran Goomeri och langs med farmen gar en rikstackande highway, dock inte speciellt trafikerad. Vilket har gjort att vi har kunnat sitta ute pa verandan tills det blir becksvart, lyssna pa syrsor, faglar och kossor som blir en varierande mysig melodi.

Under tiden har hat vi varit i olika grupper och lart oss en massa och gjort en massa roligt. Forsta dagen borjade vi alla med att lara oss att kora motorcykel. Jag fick kora en liten rod honda som Simon pastar ar en 80 kubikare. Alla andra har tillrackligt langa ben for att kora 200 kubikarna. Som for ovrigt var blaa Suzukis. For mig gick det knaggligt iborjan och inte sa himla bra. Men dagen efter, som min grupp borjade med att rida en runda (det gick inte fort och det var inte speciellt spannande, tydligen hade de nagra outback-sadlar och inte rena westernssadlar, vad det an var for nagra sa var de jakligt obekvama!), fick vi ut och kora i skogen och det gick bade jattebra och det var verkligen jattekul. Det var nastan fullt os medvetslos!

Igar fick min grupp kora traktor. Ingen annan i min grupp ville borja sa jag fick ju kora forst, pa det absolut storsta traktorn jag har sett. Det var roligt, men kopplingen var sa jakla tung sa jag fick hanga mig till vanster pa den for att jag overhuvudtaget skulle kunna vaxla nagonting! For att gora det annu battre kan man vaxla i fyra lagen, och i de fyra lagena fanns det ytterligare fem lagen. Plus att man kunde gora alla 20 lagena bade fram och baklanges. Puh! Jag provade dock inte riktigt alla. Efter en tur med den lite mindre traktorn (och betydligt mer behandig), var det dags for eldprovet med den stora. Vi hade tva stora runda hobalar uppstallda pa varandra, da skulle vi ta ner den oversta, lagga den pa marken och sen ta den understa och lagga den over den forsta balen. Det var svart! Framfor allt med den otroligt roliga kopplingen.. Men det gick bra och var tranare, Karen, var otroligt stolt over oss tre tjejer som klarade detta galant, dock efter en del svarande pa diverse sprak..

Forutom allt det har vi kort motorsag, tagit av bark av tradet Karen hogg ner, kort den ovannamnda inte sa trevliga traktorn for att gora hal i marken med en hydralborr (heter det sa?) pa utmarkt stalle sa vi kunde gora ett staket, strackt upp ett taggtradstaket och mycket, mycket mer.

Tyvarr har inte allting varit guld och grona skogar. Vara tranare och vara kompanjoner har varit toppen. Man kan inte onska mer tillmotesgande manniskor. Daremot har Joanna, agaren till organisationen och ocksa agare till garden vi ar pa varit validgt osmidig.

Forst maste jag nog forklara att under den har veckan ligger det en profil ute pa en hemsida som anslutna arbetsgivare kan se for varje person. Jag och Simon har kryssat i att vi vill jobba pa samma stalle, vilket reducerar antalet jobberbjudande, n[nting vi har varit beredda pa. Under tiden vi jobbar pa dagarna sa far de som jobbar har (inte Joanna utan andra) telefonsamtal av folk som ar intresserad av antingen den ena eller den andra har pa stallet. Dvs, istallet for att ringa upp arbetsgivare, ligger vi pa soffan (eller inte riktgit, men nastan) och vantar pa att de ska ringa oss.

Vi fick jobberbjudande forst och eftersom jag forstar och pratar bast engelska ringde jag. Kvinnan jag pratade med var valdigt tydlig med att det var Simon de ville ha och inte mig, jag skulle bara hanga med for att han skulle komma. Det krossade ju mina drommar om min resa som jag haft i fyra ar, att jag skulle fa gora nanting som jag ville och kanske till och med var bra pa. Vi skulle saga nej, men da fick vi veta av Joanna att eftersom jag och Simon ar sa olika (ja, det behover man kanske inte ha sa manga hjarnceller for att inse) sa fanns det inga jobb for oss bada. Forutom det har for tillfallet da. Annars skulle vi dela pa oss och det kandes inte riktigt som ett alternativ som vi ville ta till. Lovade att hon skulle maila till stallet och be om en arbetsbeskrivning sa kandes det nastan bra igen, aven for mig.

Sa kommer arbetsbeskrivningen och det gar ut pa att i princip ta emot gaster, hjalpa till i koket, ta hand om camping omradet etc och kandes inte sa daligt. Stallet ligger mitt i en national park i Kimberly (nordvastra Australien) och det sags vara riktigt vackert. Daligt betalt, men all mat och boende i en husvagn med mycket faciliteter ingick plus gratis internet (hurra! Antligen inte betala 20 spann for en halvtimmes high speed internet som i sjalva verket ar en snigel pa hundra meter hack). Det lat anda ganska bra eftersom vi anda ar naturmanniskor och dar ska vara stora mojligheter att se koalor och annat. Plus att vi omreviderat vara planer och vill gora vastkusten osaker innan jul.

Men sa kommer Joanna till mig och Simon idag och vill prata allvar. Hon hasplar ur sig, ganska ursinnigt, att jag har ljugit for henne i min ansokan. Det stod fragan som man hade nagra fysiska hinder och eftersom jag hade mailat henne och fragat om min horselskada och det var gront ljus tankte jag inte mer pa det utan tankte mer just fysiska hinder som att alla armar var i behall och sa. Sa jag hade skrivit nej. Men eftersom jag faktiskt ar horselskadad hade jag alltsa ljugit. Vidare sa hon att pga min horselnedsattning inte skulle kunna jobba med hastar och motorcyklar for att jag skulle vara en fara for allt och alla. Jag blev helt paff och kunde inte fa ur mig att det maste vara ett missforstand innan hon hade rest sig upp och gatt harifran. Simon tyckte vi skulle prata med vara larare och de tyckte det var helt forkastligt det hon hade sagt. Hade hon faktiskt brytt sig hade hon fragat dom om det var mojligt att jobba med mig eller inte, men det hade hon inte. Men ingen ville ta strid for mig och de avradde mig for att (som jag tankte, skriva ut mailet och forklara hur jag sag pa saken och be om ursakt, fast jag inte vet vad jag ska be om ursakt for. Hade hon last last ansokan nar den kom och brytt sig hade hon ju kunnat saga till att jag skulle skriva dit att mina oron inte fungerar som de ska. Det har ju (for fan) gatt 7 manader sedan vi skickade in de ansokningarna!) konfrontera henne. Tydligen hade nagon annan gjort det, och trots att den personen, som betalat for att fa vara har hade ratt, blev den avstangd ifran programmet och fick inte mer hjalp harifran att fa nagot jobb. Det ar inte den forsta 'grejen' hon har gjort nar vi ar har, men de andra ar lite mer bagatellartade.

Lyckligtvis ar det inte Joanna som har koll pa vem som far jobb var utan det ar andra som har det. Andra som inte tycker som hon. Internetansvarig har tydligen gjort det svarare for Joanna att andra pa hemsidan och pa enskilda profiler utan att det marks (som ett varningssystem), sa han lugnade ner mig nagra hekton nar jag hyperventilerade som mest kring att hon skulle ta bort det jag faktiskt vill jobba med.

Det kanns som det kommer att losa sig och far vi bara tag pa agaren till nationalparken kanns det som att de narmsta tva och halva manaderna ar lugna.

Foresten, under tiden jag skrev detta sa ropade Simon och tyckte jag skulle komma till badrummet. Pa fonstret satt en gecko som under tiden vi tittade fick tag pa en nattfjaril och kakade upp den. Haftigt!

Ha det gott - gott folk!

/M

Ps. Det ar jattekul att lasa i kommentarerna att ni ar med! Stor guldstjarna till alla!