simonochmalinioz

Ja det brann fortfarande tills for tva kvallar sedan. Vi sag ingenting av branden dagtid, men kvallstid fanns den som ett sprakande sken lite langre bort mot horisonten. Det vi stackars hart arbetande backpackers konstaterade var dock att har fick vi krisinformation om hur man hanterar askovader, blixtnedslag och cykloner - men inte ett ord om brander som faktiskt ar vanligare an bade blixtnedslag och cykloner i alla fall. Lite laskigt var det faktiskt att ga och lagga sig, men vi blev ju inga branda marshmallows, inte ens i narheten faktiskt.

Innan vi kom till Oz sa Simon att han ville aka till Farwin for att titta pa ovader - vilket han senare glomde att han sagt. Som tur ar har han ju en sadan kalaspingla till flickvan som for en gangs skull kom ihag nanting (annars kan ju hennes minne tavla med Doris i hitta Nemo). Sa utan att planera det och utan att vara i Darwin for den delen far Simon nu askspektakel att titta pa nastan varje dag. Det ar svart att bli skramd nar man kan sitta och titta pa lagom avstand hur vackra blixtrarna ar nar de hoppar mellan molnen. Men det ar klart, pa lagom avstand kan man inte alltid valja och ibland sa ar ovaderna rakt over oss. Dock har det inte borjat regna an. Vi borjar undra varfor folk inte tycker om "the wet" eftersom det inte ar sa blott - an.

Nog om det. Nu ska vi ha lite allman upplysning med vad vi haller pa med har utanfor Kununurra (om ni inte har kollat pa kartan var det ar an - sa tycker jag att ni borde gora det nu!). De  har sandeltraden ar nagra lustiga figurer. Sardeles kansliga for vatten, sol och jag vet inte allt. Det jag vet ar att det ger oss jobb, skoskav, blasor i handerna och pengar pa fickan. Tydligen sa finns det tva typer av sandeltrad - australiensiskt och indiskt. For det indiska far man 110 000 USD per ton och for det australiensiska far man 13 000 USD per ton. Ni kan ju sjalva gissa vilket som odlas har. I alla fall. Det ar lilla tradet borjar ju, som alla andra trad, sitt liv som fro. Har pa Santanol borjar livet i ett vakuumforpackat (nastan) laboratorium dar endast VIP har intrade - alltsa inte vi vanligt folk. Darefter planteras de i sa kallade baddar som satts i vaxthus som har sprinklers i taket. Har vaxer de och gror tills de bli lagom stora skott. Nu finns ju inte lagom pa engelska sa de ska inte vara for "skinny", roten ska inte vara for "bent", fargen ska vara ratt "green colour" och bladen ska vara "good". Valdigt mycket har ar just antingen "good" eller "no good". Det galler att lara sig vilket som ar vilket. Naja. Nagon maste ju satta i alla krukorna i sa kallade brickor (ni vet nar man ar pa Skaneplantor, Plantagen etc sa sitter ju oftast krukorna ihop om 20 stycken eller sa), vilket kan vara valdigt skitigt (om de ar anvanda tidigare) och trakigt men absolut inte det samsta jobbet har. Darefter maste det ordnas jord i krukorna, vilket Simon ar en hejare pa. I en cementblandare blandar han alla de olika hemliga ingredienserna som behovs for att traden ska vaxa sa bra som mojligt, typ sandeltradens motsvarighet till bumbibarssaft for bumbibjornarna.

Nar da det ar gjort maste ju skotten planteras. Vilket oftast Nela och jag gor. Det ar valdigt petigt. Inte for langt ner, inte far langt upp, inte far hart och inte for lost. Helst ska de vara perfekt lika stora, likadana och pa en linje sa rak att Newton hade blivit generad over gravitationen snedhet. Naja. Sen vattnas de tills de blir precis lagom stora och fina for att planteras ut i det vilda. Vilket gors i april-maj. Oh ja, jag glomde saga att det far inte komma jord pa bladen nar man planterar skotten. For da blir det moggel. Jag forsokte skoja och fragade om de har traden kan vaxa i det vilda. Min chef Sharmain sa att de vaxer minsann vilt i Indien och forstod inte alls min poang.

Traden som vaxer sa fint pa rad maste ju ha vatten en gang var tredje vecka i 24 timmar. Darfor har de en jadra massa kanaler har omkring (inte som i Venedig, men nastan pa!). Principen ar att man har ett plastror och trycker ut luften och skapar ett tryck dar i sa vatten i kanalen vill hoppa over vallen ner i faran sa sandeltraden far vatten (och ograset ocksa for den delen). Simon ar waterman ibland nar jag ar pa annat uppdrag. For jag ar ju faktiskt wonderwaterwoman. Det sa min chef Frans i alla fall.

Sa ar det sa otroligt roligt att hacka ogras ocksa! Vilket man maste gora med jamna mellanrum, typ alltid. Men vi kan ju inte vara och assistera alla 400 000 trad de har alltid. Vi ar ju trots allt bara tre pers som jobbar har nu. I lordags jobbade vi pa ett falt som hade sa mycket ogras sa det rackte mig upp till brostet. Jag kan saga att det var lite jobbigt att ga pa det dar 600 meter langa faltet da nar det finns trad under det dar jamna tacket med ogras ungefar varannan meter. Dar gick vi fram och tillbaka och hann inget mer pa tre timmar. Till pa kopet hade det regnat under natten sa vi fick dagens forsta dusch dar och da (den andra och tredje var i vaxthuset for att vattenspridarna var igang. Den fjarde och sista for dagen var faktiskt i duschen). Idag hade Frans klippt graset sa vi hann lite mera da nar man inte behovde kampa for att ta sig framat pa samma satt.

Tydligen sa ar det bara i Kununurra som man odlar sandeltrad i hela vida varlden. Men har finns ocksa en hel hog med farmer som ager en massa trad. Man odlar inte indiska sandeltrad i Indien vilket jag finner konstigt. Men det ar kanske for att tradens olja (som kommer ifran sjalva tradet, stammen och grenarna - inte bladen som vi trodde) anvands i en hinduisk rit och kanske huggs ner innan de ar fallgamla. Vad vet jag? Alla farmerna har lite olika tekniker for att fa sina trad att vaxa. Nagra anvander andra trad som ger sandeltradena skugga, andra anvander superdupergiftiga kemikalier for att ta do pa alla slingervaxter och annat otyg, men vissa tror att de vet bast och anvander backpackers som slingervaxtbekampare. Det sager ju sig sjalv vilket som ar bast? Na, jag menar det. Grejen ar den att ingen av farmerna har ar aldre an fem ar, ingen har nagonsin haft en skord och kan nog inte ha nagon pa ett par ar, ingen har studerat hur indiska sandeltrad vaxer. Kort sagt, det ar ingen som vet hur man odlar sandeltrad!

Efter mycket utvarderande tror jag inte att detta ar en branch jag ska fortsatta inom.



                

1. Har har vi iguaner runt kroken som ar stooora!
2. Utsiken ifran var veranda, inte sa himla pjakig va?
3. Var lilla, lilla, men mycket trevliga rum. Kommentera inte lakanet. Det var det billigaste vi kunde hitta.
4. Jag med min megamango som jag fick av Frans for att jag var wonderwaterwoman for forsta gangen.
5. Se sa mycket mango det blev av bara den mangon! (Ja, ja jag vet! Himla tjat om mango har. Mango, mango, mango!)
6. Simons riktiga fulltraff pa avtryckaren!
7. 600 meter pa det hallet, och 600 meter pa andra hallet. Nar vi jobbar ute far vi helt klart vara 10 000 steg om dagen. Anmarkning - detta ar ett BRA falt, med STORA trad och LITE ogras..
8. Vattenroren jag namnde innan.

Mer bilder kommer men nu maste Malin ga och sova sa hon inte ar dod klockan 4.10 imorgon bitti!

Ha det gott - gott folk!

/M