23 november - Bland brander och sandeltrad
Ja det brann fortfarande tills for tva kvallar sedan. Vi sag ingenting av branden dagtid, men kvallstid fanns den som ett sprakande sken lite langre bort mot horisonten. Det vi stackars hart arbetande backpackers konstaterade var dock att har fick vi krisinformation om hur man hanterar askovader, blixtnedslag och cykloner - men inte ett ord om brander som faktiskt ar vanligare an bade blixtnedslag och cykloner i alla fall. Lite laskigt var det faktiskt att ga och lagga sig, men vi blev ju inga branda marshmallows, inte ens i narheten faktiskt.
Innan vi kom till Oz sa Simon att han ville aka till Farwin for att titta pa ovader - vilket han senare glomde att han sagt. Som tur ar har han ju en sadan kalaspingla till flickvan som for en gangs skull kom ihag nanting (annars kan ju hennes minne tavla med Doris i hitta Nemo). Sa utan att planera det och utan att vara i Darwin for den delen far Simon nu askspektakel att titta pa nastan varje dag. Det ar svart att bli skramd nar man kan sitta och titta pa lagom avstand hur vackra blixtrarna ar nar de hoppar mellan molnen. Men det ar klart, pa lagom avstand kan man inte alltid valja och ibland sa ar ovaderna rakt over oss. Dock har det inte borjat regna an. Vi borjar undra varfor folk inte tycker om "the wet" eftersom det inte ar sa blott - an.
Nog om det. Nu ska vi ha lite allman upplysning med vad vi haller pa med har utanfor Kununurra (om ni inte har kollat pa kartan var det ar an - sa tycker jag att ni borde gora det nu!). De har sandeltraden ar nagra lustiga figurer. Sardeles kansliga for vatten, sol och jag vet inte allt. Det jag vet ar att det ger oss jobb, skoskav, blasor i handerna och pengar pa fickan. Tydligen sa finns det tva typer av sandeltrad - australiensiskt och indiskt. For det indiska far man 110 000 USD per ton och for det australiensiska far man 13 000 USD per ton. Ni kan ju sjalva gissa vilket som odlas har. I alla fall. Det ar lilla tradet borjar ju, som alla andra trad, sitt liv som fro. Har pa Santanol borjar livet i ett vakuumforpackat (nastan) laboratorium dar endast VIP har intrade - alltsa inte vi vanligt folk. Darefter planteras de i sa kallade baddar som satts i vaxthus som har sprinklers i taket. Har vaxer de och gror tills de bli lagom stora skott. Nu finns ju inte lagom pa engelska sa de ska inte vara for "skinny", roten ska inte vara for "bent", fargen ska vara ratt "green colour" och bladen ska vara "good". Valdigt mycket har ar just antingen "good" eller "no good". Det galler att lara sig vilket som ar vilket. Naja. Nagon maste ju satta i alla krukorna i sa kallade brickor (ni vet nar man ar pa Skaneplantor, Plantagen etc sa sitter ju oftast krukorna ihop om 20 stycken eller sa), vilket kan vara valdigt skitigt (om de ar anvanda tidigare) och trakigt men absolut inte det samsta jobbet har. Darefter maste det ordnas jord i krukorna, vilket Simon ar en hejare pa. I en cementblandare blandar han alla de olika hemliga ingredienserna som behovs for att traden ska vaxa sa bra som mojligt, typ sandeltradens motsvarighet till bumbibarssaft for bumbibjornarna.
Nar da det ar gjort maste ju skotten planteras. Vilket oftast Nela och jag gor. Det ar valdigt petigt. Inte for langt ner, inte far langt upp, inte far hart och inte for lost. Helst ska de vara perfekt lika stora, likadana och pa en linje sa rak att Newton hade blivit generad over gravitationen snedhet. Naja. Sen vattnas de tills de blir precis lagom stora och fina for att planteras ut i det vilda. Vilket gors i april-maj. Oh ja, jag glomde saga att det far inte komma jord pa bladen nar man planterar skotten. For da blir det moggel. Jag forsokte skoja och fragade om de har traden kan vaxa i det vilda. Min chef Sharmain sa att de vaxer minsann vilt i Indien och forstod inte alls min poang.
Traden som vaxer sa fint pa rad maste ju ha vatten en gang var tredje vecka i 24 timmar. Darfor har de en jadra massa kanaler har omkring (inte som i Venedig, men nastan pa!). Principen ar att man har ett plastror och trycker ut luften och skapar ett tryck dar i sa vatten i kanalen vill hoppa over vallen ner i faran sa sandeltraden far vatten (och ograset ocksa for den delen). Simon ar waterman ibland nar jag ar pa annat uppdrag. For jag ar ju faktiskt wonderwaterwoman. Det sa min chef Frans i alla fall.
Sa ar det sa otroligt roligt att hacka ogras ocksa! Vilket man maste gora med jamna mellanrum, typ alltid. Men vi kan ju inte vara och assistera alla 400 000 trad de har alltid. Vi ar ju trots allt bara tre pers som jobbar har nu. I lordags jobbade vi pa ett falt som hade sa mycket ogras sa det rackte mig upp till brostet. Jag kan saga att det var lite jobbigt att ga pa det dar 600 meter langa faltet da nar det finns trad under det dar jamna tacket med ogras ungefar varannan meter. Dar gick vi fram och tillbaka och hann inget mer pa tre timmar. Till pa kopet hade det regnat under natten sa vi fick dagens forsta dusch dar och da (den andra och tredje var i vaxthuset for att vattenspridarna var igang. Den fjarde och sista for dagen var faktiskt i duschen). Idag hade Frans klippt graset sa vi hann lite mera da nar man inte behovde kampa for att ta sig framat pa samma satt.
Tydligen sa ar det bara i Kununurra som man odlar sandeltrad i hela vida varlden. Men har finns ocksa en hel hog med farmer som ager en massa trad. Man odlar inte indiska sandeltrad i Indien vilket jag finner konstigt. Men det ar kanske for att tradens olja (som kommer ifran sjalva tradet, stammen och grenarna - inte bladen som vi trodde) anvands i en hinduisk rit och kanske huggs ner innan de ar fallgamla. Vad vet jag? Alla farmerna har lite olika tekniker for att fa sina trad att vaxa. Nagra anvander andra trad som ger sandeltradena skugga, andra anvander superdupergiftiga kemikalier for att ta do pa alla slingervaxter och annat otyg, men vissa tror att de vet bast och anvander backpackers som slingervaxtbekampare. Det sager ju sig sjalv vilket som ar bast? Na, jag menar det. Grejen ar den att ingen av farmerna har ar aldre an fem ar, ingen har nagonsin haft en skord och kan nog inte ha nagon pa ett par ar, ingen har studerat hur indiska sandeltrad vaxer. Kort sagt, det ar ingen som vet hur man odlar sandeltrad!
Efter mycket utvarderande tror jag inte att detta ar en branch jag ska fortsatta inom.
1. Har har vi iguaner runt kroken som ar stooora!
2. Utsiken ifran var veranda, inte sa himla pjakig va?
3. Var lilla, lilla, men mycket trevliga rum. Kommentera inte lakanet. Det var det billigaste vi kunde hitta.
4. Jag med min megamango som jag fick av Frans for att jag var wonderwaterwoman for forsta gangen.
5. Se sa mycket mango det blev av bara den mangon! (Ja, ja jag vet! Himla tjat om mango har. Mango, mango, mango!)
6. Simons riktiga fulltraff pa avtryckaren!
7. 600 meter pa det hallet, och 600 meter pa andra hallet. Nar vi jobbar ute far vi helt klart vara 10 000 steg om dagen. Anmarkning - detta ar ett BRA falt, med STORA trad och LITE ogras..
8. Vattenroren jag namnde innan.
Mer bilder kommer men nu maste Malin ga och sova sa hon inte ar dod klockan 4.10 imorgon bitti!
Ha det gott - gott folk!
/M
19 november - Lite extra varmt ikvall
Ja. Jag hade tankt att skriva ett langt inlagg om allt vi lart oss om de otroliga Sandaltrana, forklara vad vi jobbar med, illustrera med bilder och mera. Men det blir inte sa. Vi ar namligen alldeles for upptagna med att kolla in skogsbranden pa andra sidan vagen. Vi haller tummarna att den fortsatter pa det hallet den redan brinner.
Da behover inte vi rensa ogras imorgon for da ar det borta! (Simon ar en gladjedodare och sager att vi inte tjanar nagra pengar heller da.)
Ha det gott - gott folk!
/M
Ps. Tydligen bor skogsvaktaren mittemot oss (pa brandsidan alltsa) och har full koll pa laget. Sa var chef i alla fall. A andra sidan sa han att vi var overkansliga och att skogsbrander ar vardagsmat. Uppdatering foljer!
15 November - Sovmorgon
imorse sa borjade jag inte forran klockan 7. Vilket nastan ar mitt pa dagen, da man ar van att kliva upp klickan 04:15.. Det ar ochsa Sondag idag, varan enda lediga dag. Men eftersom jag blev uppgraderad till traktorforare i tisdags sa kan det innebara att jobba sondagar, och langa dagar pa veckorna. Igar sa brukar vi bara jobba sex timmar, men jag slutate inte forran klockan halv fem. Sa igar vart det en elva timmars dag. Vilket resulterar i mycket pengar! :)
Att vara traktorgubbe ar faktiskt ganska bra, man har radio/CD, AC, och nar man ska vaxla behover man inte ens anvanda koppling, man trycker bara pa plus eller minusknappar. Den ar ju betydligt mer modern an den vi korde pa traningsveckan. Nar man byter fran hog till lagvaxel sa har spaken en knapp som man trycker in da kopplar man. Och om jag kor pa sexans hogvaxel och byter till lagvaxel. Nar jag sen ska byta tillbaka till hogvaxel sa har den en dator som kommer ihag vilken jag anvande senast sa jag inte ska behova sitta och klicka upp igen. Det som jag har gjort denna vecka har mest varit att bespruta ett falt med ograsmedel. Och som jag ska fortsatta med pa mandag. For ovrigt sa heter traktorn Kabuta M105X men som ibland kan forknippas med Kaputta M105X :P
Hittils sa har jag da inte lyckats ha sonder natt vilket jag hoppas haller i sig.
Malin fick igar den storsta mangon jag nagonsin sett. Den var i storlek som en honungsmelon i Sverige! vagde skert tva kilo. (Jag tror det va en oxhjarta mango.) Och vet ni vad? vi far plocka hur manga vi vill. Agarna har raka ha ett halvt dussin trad som vi far vara och plocka ur. Vilket vi finner mycket trevligt.
hare bra
/s
7 november - Rapport fran hettan
Det vi ska gora nu i 12 veckor framover ar att hacka slingervaxter, sk stranglers, bort ifran de vardefulla sandaltraden. Och vi forstod varfor idag nar var ena chef pekade ut ett skjul dar vaxterna hade fatt grepp och pa bara 2-3 veckor vuxit upp over taket pa skjulet som var normalhogt pa cirkus tva och en halv meter. Sa vi gar tradgator pa cirka 250 meter fram och tillbaka och letar efter allting som klattrar pa traden. Det later ju inte sa svart och det ar det inte. Men vi gar pa plogad mark (tank plojda akrar) i 40 graders varme. Man ar inte sa himla kaxig faktiskt! Svetten den rinner och i slutet pa dagen (eller ja, redan efter forsta passet) luktar man inte sa gott langre. Cheferna har ar valdigt man om sakerheten och att vi mar bra. De har tydligen forstatt att friska och glada arbetare jobbar mer/hardare/battre an missnojda och halvsloa diton. Nu under var forsta vecka har valjer vi sjalva hur mycket vi vill jobba, hur mycket vi orkar med varmen det vill saga. Igar jobbade vi fyra timmar och idag sex timmar. Tanken ar nog att vi ska fa vara med i alla stegen i tradens utveckling sa vi inte gar och blir less pa att hugga med machete hela dagarna (som for ovrigt ger mig lite daliga vibbar eftersom jag last en eller tva bocker for mycket om folkmordet i Rwanda). Idag har vi fatt plocka krukor i plastbackar pa slap som sedan ska bli planterade i och om nagra ar ar de stora nog att planteras ut.
Vi kommer ater med bilder hur det ser ut har. Mar bra gor vi, Simon har precis blivit nagotsanar frisk ifran sin snuva och har saklart gett den i forsen fodelsedagspresent till mig sa nu gar jag och snorar lite grand. Visst ar det harligt? Bor gor vi tillsammans med fyra andra, en fran irland, en fran estland och tva fran frankrike. Vi har vart eget lilla krypin med dubbelsang med mycket fint lakan (egenhandlat ifran Target), AC och eget kylskap - vad mer behover man?
Ha det gott - gott folk!
/M
Ps. Olofssons hade ju ratt! Det ar ju sa klart den dar julgirlangen som ska bort! Vad fan gor den framme i 30 grader, sol och framfor allt - i oktober?!
4 november - Hejda Perth
Nej, problemet med var tillvaro har har varit att vi skulle bara vara har nagra dagar och sen fa jobb, men som ni vet sa var det lite trogt med jobben. I fredags sa var den ende som hade ringt en som sokte en Sergant-Tony och som undrade om Simon var med i forsvaret (!). Efter nagra minuter sa forstod manniskan pa andra sidan masten att han hade ringt fel. I lordags sa fick vi forfragan om det har advocadojobbet. Min forsta tanke var sa banal som: Advocado ar ju inte ens gott! Sa, vi tackade nej till det och fick lite telefonnummer pa mailen att ringa. Det ena var ett hastjobb som skulle passa mig som handen i handsken, men det var sa daligt betalat att det var knappt lont att andas om. Det andra visste vi inte var det var och de svarade inte heller. Mandag fick vi igen forfragning om att plocka advocados och de som inte svarade visade vara den dar Angela som Simon skrev om i ett tidigare inlagg.
Det var en sadan lattnad att fa ett jobb och aven om vi bara hade 37 respektive 77 dollar kvar av det vi tjanade i Mt Hart nar vi betalat flygbiljetten sa kandes det genast mycket lattare att leva.
Men tro inte for att vi har varit lite halvkorta om pengar att vi inte gjort saker och ting. Vi har varit pa akvarium, som hade nastan varldens langsta undervattenstunnel (94 meter) som faktiskt var riktigt rolig att titta pa, sa var vi ju pa fangelset i Fremantle, druckit smooties, vi har varit pa Scitech (ett enda stort exprimentstalle med en massa roliga knappar att trycka pa), varit pa Scrabrough beach, varit pa Australiens trakigaste museeum (Western Australia Museum), tittat pa IKEA - som hade stangt, druckit smooties, gatt pa stan, gatt runt King's park (stadsparken), akt gratisbuss runt i Perth nar det regnade for att anda titta pa stan, druckit smooties och sa har vi spelat spel i spelarkarden.
Som ni kanske marker ar smootiesarna ett aterkommande fenomen. Det finns flera 'barer' har som bara saljer smooties i varierande storlek, form och innehall och alla ar inte goda. Men min och Simons forsta hushallsapparat (fore brodrost, elvisp, hartork och annat matnyttigt alltsa) kommer helt klart vara en mixer. Vad det ska blandas goda och nyttiga (och mindre nyttiga sa klart) smooties!
Pa en lang resa som den har ar det inte konstigt ifall man forandras lite grand. Man lar sig saker, ser saker och gor saker som man inte skulle lara, se eller gora hemma. Simon har hittat en ny passion i sitt liv som jag tycker ar spannande att han har tagit till sitt hjarta och som gor att vi nu faktiskt har nagonting gemensamt (hor och hapna!). Simon har namnligen, i avsaknad av TV (texttv existerar inte) och dator (bara ibland), borjat med att lasa! Det borjade i Mt Hart nar han hittade en bok som kunde vara lite spannande. Nu har han, hor och hapna an en gang, kopt totalt tre bocker till fullpris, och last manga fler. Nu senaste gangen kopte han tredje boken i serien han borjade med i Mt Hart och uppfoljaren till Den sista tempelriddaren (som vi bada last och tyckte var bra - fram till slutet). Jag tror minsann han har borjat bli en riktig laslus!
Sondagens totalmiss var nar vi glada i hagen akte till IKEA for att ata 5-kronors korv och se vad moblerna heter pa engelska visade det sig att IKEA, till skillnad fran hemma, hade stangt. Vi forsokte grunna ut hur detta kunde vara mojligt. I Sverige ar ju sondagar IKEA-dagar! Men inte har. Sa idag gjorde vi ett nytt forsok, och det stod tack och lov inte (som det stod pa museumet forra onsdagen) att det var stangt onsdagar, och det var folktatt! Tydligen ar det onsdagar som ar rasta-barnen-och-gravida-magen-dagen pa IKEA. Sa bland ungar i diverse storlekar och tillhorande foraldrar at vi 10 kottbullar var med pommes (helfel! Vad hande med kokpotatisen?), lingonsylt och brunsas, sag att Billy firade 30 ar, sag att alla moblerna heter samma sak har som hemma och att de inte kunde stava till tarta (ni vet, prinsesstarta..). Sa istallet for tarta (allta Tage Asa Rune Tage Alva)skrev de tarta (Tage Alg (djuret alltsa) Rune Tage Alva)! Dessutom fyllde vi pa vart godisforrad med Algrens bilar, djungelvral (fast de ar redan slut!) och pepparkakor sa vi klarar oss en liten stund.
Imorgon bitti, innan ni har gatt och lagt er, ar vi pa vag till Kununurra och nar ni sussar som allra sotast ar vi framme och borjar ett nytt aventyr.
1. Jag posar pa en hangbro i King's park
2. En av gangvagarna i parken. Ser ni vilken sida det har brunnit pa?
3. Den sotaste killen i varlden!
4. En damm med fontaner i parken. Det var ett spel med olika hojder pa fontanerna. Jag och Simon hoppades pa att nagon skulle bli blot eftersom det blaste en del. Men alla tycktes vara for smarta for det.
5. Det finns ander i Australien ocksa. De far ocksa sota ankungar.
6. Utsikt ifran parken utover dar Swan river (som gar igenom Perth) moter en annan flod (som jag i skrivande stund glomt vad den heter).
7. Badvakterna pa Scarbrough beach som faktiskt raddade en tjej i var alder nar vi var dar. Tror jag det, hon maste ha blivit chockad av det fruktansvart kalla vattnet. Se sa lockande blatt och harligt ut och inte stiga over 20 grader. Behover jag saga att det bara var jag som badade av mig och Simon? (Forresten, ser ni de frasiga randiga badbyxorna? Den nya baywatch-trenden ar har!)
8. Sa kom juletider trodde folket har fast de ar flera manader for tidigt. I korsningen precis vid vart vandrarhem.
9. Finn ett stort fel!
10. En av mina basta kompisar nar jag gick i femman hade Mario Cart pa Nindendo, sa fort jag var dar ville jag spela eftersom jag fick inte kopa tv-spel for mamma och pappa (det var ju sa osocialt!). Mario Cart ar fortfarande mitt favoritspel alla kategorier och det nadde nya hojder nar man fick spela med riktig ratt.
11. Jattekonstgjord glass med hur manga fargamnen som helst. Hursomhelst, var nya favoritglass - bubblegum.
12. Simon med sina kottbullar pa IKEA.
13. Vi provlag nagra sangar pa IKEA men har inte kommit fram till vilken vi ska ta an. Tur att det ar manga manader kvar tills det ska kopas madrass!
14. Dagens basta (och enda) kop!
Ha det gott - gott folk!
/M
2 November - Bankkort + error = Bankskrutt
Tjaa nu va vi dar, bankrutt. Och da kommer ju den naturliga fragan, hur kom det sig?
Och jo sa har gick det till gottfolk. Klockan halv nio ringde vackaren, vi gick upp kakade frukost och gick och kollade mailen om joanna hade svarat. Naturligtvis inte, i stallet sa ringde mobilen och det var en kvinna som heter Angela. Hon behovde tva arbetare, men det skulle vara minst en valdigt erfaren traktorforare och det ar ju ingen av oss, sa det blev inte av. en halvtimme senare gick vi till Aussijob som hade gett oss erbjudande om advokadoplockning, men det var ratt daligt betalt och lite timmar, ja i princip sa var allt kasst med det. Vid halv tolv tiden sa va vi inne pa ett annat jobbstalle som heter Jobshop dar vi gjorde ett intresseformular. (Malin hade sett dom hade ett outback jobb, dar vi skulle marka kalvar! fast dom ville ha tva erfarna saklart) Nar vi stod och pratade med kvinnan som jobbade dar sa sa hon helt plodsligt att en tradfarm uppe i Kununurra ville ha ett par som kunde klara av varmen. For att gora ett langt samtal lite kortare sa tog vi det!
Vi ska typ sa fron och plocka bladena pa traderna som jag uppfattar men anvander oljan i till att tillverka parfymer och sant. Googla pa Sandalwood och las mer. Vi kommer att jobba 8 till 10 timmar per dag och tjana 17,25 dollar per timme och ska vara dar i minst 8 veckor, men det beror pa vadret. Ar det jatte regningt sa blir det i varsta fall minde men om det kommer att vara som det brukar vara sa kommer det nog att bli mer an 8 veckor. Vi kommer att ha gratis boende och gratis internet men maten maste vi halla oss sjalva.
Sa pa tre timmar hade vi jobb och flygbiljett ordnat vi aker harifran pa torsdag morgon klockan 05:15. Det roliga i det hela ar att Kununurra ligger i Kimberly!! Dit vi absolut inte skulle aka tillbaka till :P
Men hur kommer det sig att vi blev bankrutt av det? Jo flygbiljetten kostade 400 dollar... Anda ratt billigt eftersom det ar ca 350 mil vi ska aka.
Nu ska vi ga och ta ut pengar fran vara svenska konton och se hur mycket vi folrorar pa det, men nu har vi jobb i alla fall!
Paron vi ringer ikvall.
uppdatering kommer.
/S
PS, bankskrutt kommer ifran vart monopolspelande :P
