simonochmalinioz

Ja, sa Armadale datorerna tyckte inte det var nagot roligt med det har med blogg. Framfor allt inte portalen blogg.se. Tydligen en massa stotande matrial fanns det och darfor fick vi inte tillgang till hemsidan. Det ar helt enkelt det stora mysteriet varfor vi inte har lagt upp nagot pa bloggen pa tva veckor och fyra dagar. Pa de veckorna har vi hunnit stada undan i stallet, akt till Broome, svettats som grisar, akt hem, forberett for var resa vidare och nu ar vi alltsa i Cairns!

Nar vi slutade vart forsta jobb sa sa vi wohoo. Vart andra jobb sa sa vi WOHOO. Nar vi slutade wwoofa sa var det val ok att sluta. Nu var det faktiskt lite jobbigt att lamna jobbet bakom oss! Vi har ju jobbat for en fantastisk familj som har gjort sitt yttersta for att vi ska ha trivts bra eftersom vi har jobbat hart. Det har gett resultat for vi har haft det himla bra! Broome var fantastiskt att komma till och nasta gang vi kommer till ett internetcafe sa lagger  i upp massa bilder. Vi pussades i solnedgangen igen efter att vi hade surfat, atit ost och kex, myst och njutit av solen. Med varan superkamera sa blev nog bilderna snappet battre an forra gangen. Det vill saga, riktigt bra!

Det var varmt i Broome men det var inte sa stort bekymmer. Resan dit och hem gick bra, fast man blev lite halvless av att sitta i bilen. Forsta dagen korde vi 129 mil, andra dagen lite mer. 2398,1 km totalt fick vi ihop - enkel resa. Hastarna var fantastiskt duktiga. De fick inte komma ut och stracka pa benen som vi gjorde ens. Det var bara en av de vara, Wapi, som inte at pa ett tag och tappade mycket vikt pa bara tre dagar! Samma hast blev valdigt nervos nar vi parkerade utanfor en galoppbana. Som fore detta galopphast sa trodde hon nog att hon skulle springa dar och inte pa stranden som tankt. Det var ganska uppenbart att hon inte trivdes pa galoppbanan.

Fredag och lordag sa tranade spelarna pa straden sa det var upp med tuppen och tvatta vara tva vita hastar som var mer at morotshallet efter att ha rullat sig i den roda sanden. Jag var hastskotare for en kille som hette Ralph. Vi klickade inte direkt och jag tyckte han var direkt oforskamd om hastarna, ingen var bra nog! Eftersom manga av ryttarna jag har skott hastar for har haft asikter om djuren nar det ar deras egen ridformaga som brister rejalt, blev jag minst sagt forvanad nar en som raknas som proffs beter sig likadant. Men det var stjarnspackat pa planen pa sondagen. Chloe skotte for australiens kapten i pololandslaget (topp tio i varlden), forutom honom hade vi tre till som var i topp tio i Australien och sa drog jag ju hogsta vinsten. Ralph hade ju varit med i bonde soker fru! Men vi forstar varfor han blev utan. Var chefs fru tyckte det var konstigt att han var med. Han ar ju inte ens snygg! Och armbaga sig fram i 100m lopningen pa stranden for att fa tva flak ol, det var ju valdigt ohyfsat. Ingen 10-poangare alltsa!

Men min 10-poangare hade ett roligt jobb. Han fick plocka hastbajs fran stranden pa traningarna. En tvfotograf sympatiserade med honom och gav honom en parasoll. Pa tavlingen sa fick Simon dock aran att vara maldomare, med fin t-shirt och allt. (Det var tankt forst att han skulle ha en t-shirt dar det stod: DRT - Dung Remover Technichian, nu fick han en domart-shirt med reklam pa). Simon blev radd for bollen, duckade och en stackars kvinna fick den pa kinden i stallet. Eftersom publiken var sa nara sa hade vi inga riktiga polobollar utan nanting som liknade en liten handboll. Tur for henne!

Sa hade ju jag tankt att vara jatteromantisk och lagga upp ett langt inlagg den 12 maj for att beratta vilken underbar manniska jag lever med (men datorerna hade ju en talan i det tydligen). Sa det blir inte lika romantiskt som planerat, men vi hade i alla fall en jattemysig dag da vi firade var tva-arsdag. Tillsammans lagade vi god mat, flaskstekar (tror jag?) med vitlokssmor i, klyftpotatis (med vitlok pa), hallumi, tzaziki (med annu mera vitlok!) och gott brod. Eftersom vi var sa himla matta sa blev det ingen efterratt men lite godis och flera timmars spelande av Monopol. Till slut sa maste ju en vinna och det  hjalpte inte hur mycket jag blinkade med mina ogon. Simon tog rubbet anda! Den manniskan har ju en san himla tur. Men hur kan man inte alska nagon som ger en te och jordnotssmorsmacka i sangen pa en ledig dag och skrivit S <3 M i jordnotssmoret?

Efter att ha suttit pa besokscentret nu i nagra timmar sa har vi ju antligen bestamt hur var vecka ser ut. Det blir regnskog x 2 med bland annat aboriginsk historia och matlara, det blir segling pa stora barriarrevet och massa snorkling (vi maste ju hitta NEMO!), Bungeejump eller fallskarmshoppning, tur till en krokodilfarm och pa tisdag aker vi till Darwin. Om tva veckor ar vi i Kambodja. Snart ar det bara en manad kvar tills vi ska hem. Vart tog tiden vagen?

Ha det gott - gott folk!

/M

Ps. Ni kanner en kandis. Klicka har och valj andra bilden av tva. Dar ser ni en svettig Malin som springer med favorithasten Paris (vit).

Vissa manniskor pastar att jag ar en modig manniska. Det ar jag inte. I alla fall inte alltid. For nagra veckor sedan nar vi skulle till Perth sa sag vi tva stycken som stod och tecknade pa stationen darifran taget skulle ga. Eftersom jag inte sett teckensprak, forutom det lilla Simon tecknat med mig (det vill saga: Mat NU; Kom HIT; Bra; Vad?..) sa tittade jag ju lite grand. Ja, jag kanske gjorde lite mer an att titta kanske. Pa fint satt sager man nog att jag laste av. Pa Simon-satt sager man att man raglor. Jag forstod ju inte allt, men faktiskt ganska mycket. Simon utmanade mig att faktiskt ga fram och prata med de har kvinnorna i 45-arsaldern. Men jag vagade inte. Tills det var en minut kvar tills taget kom. (Da kunde jag ju sticka ifall det inte blev bra.) Men de var trevliga och jag fick lara mig en hel del om den australiensiska horselvarlden. Ja, sa mycket man kan fa reda pa under fem minuter utan att vara ohovlig. Tydligen sa ar horselskadade och dova i en stor grupp och inte separerade som hemma. Det fanns tydligen inte sa manga dovskolor kvar utan alla sattes i vanliga kommunala skolor (eller privata for de som ville oppna stora planboken). Vilket inte fungerade sa bra. Kanske man inte behover vara Einstain for att komma pa. Tolkservicen var dock kalasbra och fungerade bra. De hade en dovklubb i Perth dit man kom i alla aldrar och vi blev inbjudna till deras sammankomster pa fredagar. Tyvarr ar ju fredagar vara mest upptagna dagar.

Jag trodde att handalfabetet skulle vara som det amerikanska teckenspraket, ASL, eftersom det ar det jag har fatt hora. Men tydligen sa var det australiensiska teckenspraket uppbyggt pa det brittiska teckenspraket, BSL, inte helt ologiskt med tanke pa ursprunget av majoriteten av manniskorna har. Det borde ha varit en bra grej for mig eftersom jag har varit duktig pa det brittiska handalfabetet. Men jag hade korvstoppning i hjarnan och var allmant langsam sa det gick inte sa bra. Men det var trevliga fem minuter innan vi var tvungna att hoppa av.

Vi far valdigt mycket kommentarer om vi ar bruna eller inte. Deprimerande nog sa har vi nog natt vara granser i om hur bruna vi blir. Dvs, vi kan bli mycket rodare, men brunare ar det inte lika sakert. Simon ser frasch och solbrand ut. Malin ser ut som andra gor efter forsta gangen i solen. Det vill saga blekfis. Vi har ju inte solat sa mycket pa senaste tiden, men vi ar ju ute i solen i fem timmar om dagen sa det borde ju gora nagonting. Vi har blivit lite bortskamda med vadret att det ar sa fint. De dagar som det inte ar solsken sa blir man ju nastan deprimerad. Ett annat tecken pa att vi maste ta oss hem snart ar att Simon har blivit en mespropp. Han ar ju norrlanningen som knappt huttrade i t-shirt nar det var fem grader ute. Nu har han gashud och sager hogre bbrrr an nagon annan nar temperaturen gar under de 20.

Australiensarna ar nagra roliga typer nar det kommer till matt. For det forsta sa har de ju inte var alskling deciliter. Allting under en liter mats i koppar (250ml). For det andra sa gick de over till meter, kilometer och sadar for typ 30 ar sedan. Nej, jag vet faktiskt inte riktigt nar de gjorde det, men det var ett bra tag sedan. Sa det ar inte miles som gor det konstigt, nej, det ar att man berattar hur langt det ar till stallen i tid snarare an km. Behandigt? For det tredje, i hastvarlden har man inte kommit pa att man har borjat mata i meter. Hastar ar fortfarande hander hoga. Vilket gor det valdigt intressant nar jag fick hora att en hast var 15 hander och tva inch hog (femton tva), men hoppade 1.15 m. Ingen har kunnat beratta for mig hur hog en hast ar i meter, men allting annat pa garden ar i meter. Som tur var fick jag veta att en hand ar fyra inch, en inch ar 2,56 cm om jag inte missminner mig helt. Vilken vardagsmatte!

Annars har vi inte sa mycket kul att beratta for tillfallet. Det ser ut som bara jag far aka till Broome trots allt. Det kanns inte bra. Vi uppdaterar oss snart igen om det.

Ha det gott - gott folk!

/M

Ps. Nu hoppas vi att rodskjortorna haller sig i skinnet!