8 mars - battre sent an aldrig?

Vi vet, vi vet att vi har varit sloa med att uppdatera. Men sa maste man ju leva ocksa! Vilket vi verkligen har gjort. Vi hade en toppentid i Sydney. Det ar en trevlig stad, aven om vi nog tyckte battre om Melbourne. Operahuset var mindre an vad vi trodde, men man far val ha i atanke att huset var haftigare for nastan 40 ar sedan. Nu for tiden ar vi ju bortskamda med konstigt byggda byggnader overallt, till och med i Malmo ju! Man ar ju i Sydney kanske bara en gang i sitt liv, och ett operahus ar ett operahus (aven om just detta har egentligen borde heta Sydney’s performing arts center enligt varan guide) och vi fick ju sjalvklart ga pa bio. Eftersom det kostar skjortan att ga pa opera sa kopte vi sta-platser till Shakespeare’s En midsommarnattsdrom. Tack och lov fanns det ingen kladkod sa vi kunde ga i gympadojjor. Sta tre timmar pa samma stalle i hogklackat tyckte inte jag verkade jattekul, om jag nu hade agt nagra. Att bara alla sina ting pa ryggen far en helt klart att prioritera bort vissa saker!


Operan? Ja, vi ar nog inga operamanniskor! Det fanns dock slinga (check!) och allting var textat (check!) vilket var stora plus. Men tycker man inte riktigt om genren sa hjalper ju det foga. Fast det hjalpte ju oss att man faktiskt kunde hanga med i historien.


Forutom det sa akte vi en jetbat i Sydney hamn vars storsta mal har i livet var att fa oss sa blota som mojligt. Jag lovar. Blota blev vi! Regnrockar till trots. Vi lyckades pricka det kinesiska nyaret och fick se en megaparad med massa mannsikor med drakar, trummor, kampsporter och mycket mer.


Vi bodde pa ett stalle som hette Brado’s backpackers som var bra. Trots att vi bodde tillsammans med tio andra i samma rum vaknade vi aldrig mitt i natten. Mutal respect for varandras sovtider ar namnet! Vi bodde makalost billigt, men sa hade nog byggnaden sett battre dagar. Personalen var dock toppen och ar verkligen varda att namnas! Vi fick en gratis bbq en dag, tva gratis guidade turer runt om i staden dar vi blev lite klokare om bade engelsk historia och aboriginsk historia samt trots att vi checkat ut blev vi bjuda pa en gratis grillning till bara for att det var Mardi Gras pa kvallen. Som for ovrigt ar ett av varldens storsta gay-handelser. Runt 580 000 personer stod pa Oxford street i Sydney forra aret for att titta pa paraden. Tyvarr missade vi den eftersom vi skulle till Perth samma dag. Men peppar peppar,  vi fick se den pa tv pa flygplanet! Alltsa, sa lange det var gratis att titta pa tv pa planet..


Och nar vi satt pa planet hade vi ajaj overallt! Vi hade ju surfat dagen innan! Vilket var sa himla roligt. Man borde ju ha surfat nar man har varit i Australien och med den attityden gick vi in for det. Vadret var inte pa topp, regnade till och med precis innan vi skulle i vattnet under tiden vi provade pa lite yogaovningar man skulle gora for att komma upp pa bradan. Men sa slutade regna och det var tid for oss att borja prova att rida pa en vag. Ingen hade varnat oss att det var sa himla roligt! Under tiden jag fangade vag efter vag (ja, alltsa pa nyborjarvis och nyborjarvagor alltsa!) funderade jag pa var i Sverige man faktiskt kan surfa. Jag kom inte pa nagot bra stalle dar man faktiskt kan ligga i vattnet laaange utan torrdrakt.. Som har vagor? Som vanligt nar vi har vattenaktiviteter sa ar Malin i forst av alla och kommer upp sist. Simon tyckte ocksa det var kul att surfa men hade lite mer sjalvkontroll an Malin och kunde sluta nar det fortfarande var roligt men utan att skada sig. Det var forst efter att ha fatt surfingbradan i skallen och trillat femton ganger som Malin forstod att det var nog dags att ga upp igen!

Var forsta dag i Sydney ringde det en man som ville ha oss till att jobba for honom pa hans polofarm. Alltsa ett stalle som hade hastar for att spela polo. Vi funderade lite pa det men kom fram till att det nog kunde bli bra. Nu har vi jobbat har i en vecka och trivs jattebra. Simon kor traktor och flyttar sprinklers nar han inte hjalper oss andra med de fyrbenta. Det kanns som han har gjort det forr, sprinklers i Mt Hart och korde traktor i Kununurra. Men har ar det saklart mycket battre, an sa lange i alla fall. Stallet har 70 hastar, men ’bara’ 40-talet som ar aktiva. Vi har pluggat hastnamn, i vilken hage de gar i, vem som ager dem, vad de har for sadleri pa sig, varfor det och vad de ater stenhart. Jag skulle vilja pasta att vi har hyfsad koll faktiskt. Jag har koll pa vem som ar vem nar vi ser dem (vilket ar lite halvjobbigt nar de flesta ar olika nyanser av brunt, med svart man och svans) och Simon har stenkoll pa vilket namn som bor i vilken hage. Utan att ljuga ska jag saga att Simon ar den som ar helt klart mest popular har. Han ar namligen mat-mannen. Hastarna kommer alltid fram till honom nar han kommer medans jag som ska motionera de jaklarna far sjalv motionera ett tag innan jag far fatt i dem. Nej, skamt asido, jag har aldrig sett sa manga valuppfostrade hastar pa ett och samma stalle. I helgen var det tavling och vi hade tjugo hastar uppbundna inte helt langt ifran varandra. En av tjugo var lite kinkig men det ar ju nastan inga procent alls! Sa, eftersom vi jobbar kring polo, drommer om polo och andas polo sa maste ju ni kara lasare bli lite uppdaterade.



Hastpolo gar ut pa att man ar fyra spelare i varje lag. Pa plan ar det tva lag samtidigt. Varje spelare har en hast och en klubba (ser ut som en krocket-klubba). Som mal har man tva malstolpar men inget nat, en pa var sin sida om spelplanen. Poangen ar att man ska gora mal, alltsa fa bollen (som for ovrigt ar jakligt hard, typ en krocket-boll) mellan stolparna (ja, vad annars?). Efter varje mal sa byter man mal. Det finns fyra olika svarighetsgrader (eller kompetensgrader, beroende pa hur man ser det) dar A ar bast och D ar samst. Tydligen ar det ett handikappsystem, likt det i golf, dar -2 ar samst och 10 ar bast (vilket bara nagra fa i varlden har) som bestammer i vilken grad du ska spela i. Ett system som jag dock inte har forstatt da dottern har i huset forst hjalpte familjelaget (pappan och de tre barnen) att vinna i D och sen hoppade in for en annan i ett A lag. For att komplicera det lite till sa har pappan varit en proffessionell spelare for inte sa manga ar sedan. Ja. Forvirring pa hog niva!



Det ar en gentlemannasport, helt klart pa det sattet slakt med var inte sa favoritsport Cricket. En av anledningarna att man ’maste’ ha hastskotare som star redo med hastarna ar att man spelar i perioder, C och D spelar fyra medans A och  B spelar sex perioder, varje period ar sju minuter. Ingen hast far ga mer an max tva perioder och maste minst vila en period emellan. Detta for att tempot ar jakligt hogt. Det galopperas i fullfart 250m, vands for en fem-oring, rusas pa andra hallet osv. Pausen mellan perioderna ar inte langre an den som ar langsammast pa att byta hast. Det vill saga, inte mycket till paus!



Jag ska inte fordjupa mig sa mycket (jag misstanker att majoriteten som laser detta inte ar sa himla hastintresserade), men jag hade/har lite problem med hastsynen har. Det ar helt klart sa att agaren till stallet och hans familj tycker valdigt mycket om sina hastar. Men efter att ha varit i Tasmanien och jobbat enligt Natural horsemanship principer (i detta fallet:lyssna till hasten, ridit i grimma (vilket gick valdigt bra!), sadla noga utan hudveck osv) till att komma hit dar man slanger pa sa mycket ting som mojligt for att fa en sa vandbar hast som mojligt, snarare an att trana sin hast att vara sa vandbar som mojligt. For de insatta, man har ett trans som forutom vanliga tyglar har grammantyglar i olika utforanden, tva nosgrimmor, martingal, valdigt valdigt smala bett plus att man far order om att spanna sadelgjorden sa mycket det bara gar (dvs tva hal mer an vanligt, typ) och pa det en yttersadelgjord. Att hastarna hanteras med sa lite tid det bara ar mojligt ar ocksa nagonting som ar okant for mig. Helst sa ska det, om Malin ska ma bra, kelas i alla fall tio minuter per hast. Har ar det tio minuter maximum (helst fem) for att borsta, linda ben, sadla och transa.


Dock en sak som ar lite komisk ar att innan jag kom hit sa hade jag aldrig lett mer an maximalt tva hastar samtidigt. Eftersom de har stora fina hagar de har hastarna, tar det ju ocksa en bra stund innan man nar den hasten man letar efter. Och eftersom man oftast behover hamta mer an en hast sa gar jag numera mest med fyra at gangen, ibland fem. Det kanns som ett hunddagis. Dock ar det som ska vara hundar, nagot storre an den genomsnittsliga hunden.


Simon har blivit valdigt tuff, med tanke pa att han visste nastan ingenting om hastar innan vi kom till Australien. Han leder tva hastar samtidigt, hamtar, lamnar, borstar, sadlar och badar hast varje dag. Nagot som flickvannen tycker ar jattebra! Det ar ju varldens lage att skaffa hast nagon gang i framtiden med en san hastkunnig karl i narheten.

Crikey vad langt det har blev! Avslutningsvis vill jag bara saga att det ar daligt med internet har. Vi maste antingen aka till ett bibliotek 25 minuter bort eller aka 10 minuter och betala 23 kr for 30 min, vilket gor det extra hart da vi i Perth betalade 42 kronor for 4 ½ timme. Sa, var god droj, vi aterkommer om nagon vecka eller sa!

Ha det gott – gott folk!



 /M



Ps. Ni ska veta att det varmer sa mycket med alla kommentarer ni lagger, men det har varit valdigt fa pa sista tiden. Kanske lika fa som inlagg? Skams pa oss!


RSS 2.0