simonochmalinioz

Igar nar jag hade skrivit fardigft pa bloggen fick jag veta att det var en cyklonvarning utfardad pa Kununurra idag. Klockan fyra eller fem pa eftermiddagen skulle det braka los. Lite spannande och lite laskigt. Upp till hundra sekundmeter skulle det blasa. Nele blev lite orolig over maten. For visst hade hon tillrackligt med mat for nastan en vecka - men tank om hon blev tvungen att trostata da?! Jag lugnade henne med att jag hade grejer till att gora mangder med kladdkakor om sa blev fallet.

Men sa blev inte fallet. Tydligen har cyklonen angrat sig och nu ar det bara regn i, var lillchef Franz prognos, 40 dagar och 40 natter. Precis som i bibeln alltsa. Nu ar det ju sa att lillchefen knappast ar nagot religios (han spelar i min liga ungefar) och inte alls tror sa. Han tycker bara om att skramma upp oss sma backpackers. Vilken tur att vi aker harifran om 13 dagar (om nu hans prognos skulle stamma alltsa).

Var julafton var inte ritkgit som tidifare ar. Efter att ha enats om att ha sangria som valkomstdrink (rott vin, apelsinjuice och mangder med socker) sa skred jag till verket och lekte bartender. Efter det hade vi lite snacks med guacamole. Nar vi hade snackat och ditt och datt ett tag sa blev det dags for forsta huvudratten. Den kom ifran Estland och skulle vara sa typiskt estlandsk jul man kommer i Australien med begransad budget, det vill saga kokt potatis, surkal och ugnsbakat flask. Darefter bjod Frankrike inte pa nagot traditionellt franskt men valdigt gott, kyckliggrillspett med diverse gott pa och senare rakor med senapssas. Jag och Simon bjod inte heller pa nagot traditionellt, men helt klart kvallens favorit. Namligen vit choklad och kokos kladdkaka. Ja, det ar precis sa gott som det later. Det avslutades med veganens ugnsbakade applen som inte smakade sa mycket efter var kaloribomb.

Pa juldagen hade vi fatt stranga order om att vara hos lillchefen klockan 12. Sa mer eller mindre finkladda kom vi dit for att bli bjudna pa nagot hyfsat traditionellt australiensiskt. Alltsa ugnsbakad skinka som var inbakad i brod, med sallad och otaligt antal vinflaskor. Jag slutade rakna nar vi passerat den sjunde vinflaskan. Det hela urartade efter nagon timme till en fyllefest dar varden var bland de minst nyktra. Efter att blivit bjudna pa live dragspelsmusik och action pa hog niva nar varden drog igang en motorsag i koket, sa kande jag och Simon och ratt fardiga med alla fulla manniskor och gick hem i sann pensionarsanda redan klockan sju.

Annandag jl hade de flesta nykrat till och andra hade skallebank som hette duga. men det vankades utflykt och alla skulle med. Med Wyndhams krokodilpark som slutmal akte vi ivag. Med ett stopp vid five rivers viewpoint fick vi mojlighet att se laaangt over den australiensiska slatten. Varfor man vill bo i Wyndham forstar vi dock inte. Storre hala far man leta efter. Dessuutom finns ju ingenting, innan Kununurra, inom 10 mils radie. Forut hade Wyndham en viss betydelse da man lastade boskap pa batar harifran for att ta dem dit kottet behovdes. Nar road train infordes, alltsa gigantiska lastbilar som inte sallan ar langre an 50 meter och smalare an 1 1/2 normal vagfil, som faktiskt klarade ut att transportera boskapen fran A till B utan en massa omvagar, dog battrafiken ut och stangdes helt nagongang pa 80-talet. Anda inte sa himla langesedan kan man tycka.

Naval, mot krokodilparken. Franz hade ringt dem flera ganger for att se ifall de hade oppet men hade inte fatt nagot svar. Inte sa konstigt for det var helt igenbommat for sasongen. Det fanns dock ett stort hal i staketet som jag tyckte vi kunde ta oss in igenom. Men radslan for en eventuell vaktkrokodil fick oss att lata bli. Sa da fick det bli plan B - mot vattenhalet!

Sa vattenhalet var ett, inte obekant, stort hal i marken. Fran toppen ner till botten pa sjalva halet var det 300 meter och vattenfyllt ungefar halften. Helt gjort av Moder natur. Vad som inte var gjort av Moder natur var de 145 trappstegen ner till vattenytan. Har drog vi av oss alla klader och drog pa oss badkladerna for har skulle det svalkas! Dom om min forvaning nar jag knappt markte att jag hoppade i vattnet, forutom att det blev blott saklart, for det var ju lite varmt som luften! Men med vattenfall och haftig omgivning med trads massiva rotter hade det ju kunnat vara klart samre. Och annu battre skulle det bli.

Jag klattrade upp for en klippvagg och skulle imponera pa alla hur modig och cool jag var att jag vagade gora det. Men det var ingen som ville titta pa mig. Lite stott hoppade jag ner i vattnet for att se vad det var de tittade pa som var viktigare an mig. Dar var de. Tva farskvattenskrokodiler! I vattnet! Som vi badade i! De var sma. Mindre an en halvmeter styck och lag dar som krokodiler gor, visar bara lite av svansen, ogonen och kakarna. Wyndhams krokodilpark kan ju slanga sig nagonstans!

Tur dock att vi forst iforrigar fick reda pa att om man ser sma krokodiler finns nog mamma nagonstans i narheten..

Nyarsmiddagen at vi uppe pa ett av smabergen man ser pa alla vara bilder. Daruppe hade vi en stralande utsikt over omradet och over solnedgangen. Med en stor eld, vars varme vi verkligen inte behovde, satt vi dar och kande lagerkansla samtidigt som vi knaprade pa grillat kott och sallad. Smaskigt! Sa efter nagra ol och mycket snack sa drog vi oss hemat igen. De andra borjade fixa sig for att aka in till Kununurra men eftersom Simon och jag kande pa oss att vi inte skulle uppskatta barhanget stannade vi kvar. Vi spelade kort, snackade skit, lekte med Tjarven. Jag fick dessutom mannen i mitt liv att dansa med mig. Han forsokte lara mig styrdans dar i manskenet och under stjarnorna. Det var precis sa mysigt och romantiskt som det later, forutom att vi mest trampade pa varandras fotter dar ett tag. Men jag lovar att det kan jag leva med.

Klockan tolv korkade vi upp champagnen efter en lang diskussion huruvida man ska oppna flaskan innan tolv eller klockan tolv (klockan tolv saklart, halla!). Vi horde raketer och trots att de andra var i Kununurra sa var vi de enda som faktiskt sag hela uppskjutningen.

Efter en stunds korande ivrigt letande efter tackning kunde jag antligen ringa metropolen Angelholm, till partyt vi varit pa ifall vi varit pa hemmaplan, bara for att beratta att de var ju inte lite efter! Har var det ju redan 2010 och de hade ju knappt klatt pa sig partydressen an.

Har gavs det inga nyarslyften. Bara en forhoppning om att 2010 blir minst lika bra som 2009.

Ha det gott - gott folk!

/M