simonochmalinioz

Sa kom vi tillbaka hela och rena fran var trekkingtur bland det risplanterande folket. Gaendet i sig var inte sa farligt jobbigt for det mesta. Tills vi traffade pa uppforsbackar det vill saga. Och det fanns det gott om de forsta tva dagarna. Vi gick max fyra timmar om dagen och vi hade ju hela dagen pa oss att ta oss ifran ett stalle till ett annat sa tempot var ju inte overdrivet. I alla fall inte sa lange var ledare Dang var i taten. Da gick det undan. Tur att var turledare Samart som vi har haft sedan dag ett har i Thailand hade fullt upp med gator hela vagen vi gick. Och nar jag sager gator menar jag dumma skamt. "What is your name if you have a seagull on your head? No? Çliff of course! HAHAHA!" Ja, behover jag saga att de stackars stammanniskorna vi skulle traffa horde oss lang vag? Nej sa synd om dem var det inte. Eftersom jag och Simon har borjat vanja oss vid de har roliga toaletterna man har har. Ett hal i marken med lite porslin runt om for dekoration, sa gick det tamligen smartfritt. Det ar lite synd om Simon dock som inte ar sa fortjust i Thaimat. Vi har atit gott nastan hela tiden, men sista dagen fick vi en nudelratt som enligt Samart var jattegod. For att uttrycka det kort sa tyckte inte vi det.

Under tiden vi gick sa pumpade vi vara guider pa massa information om Thailand, om stammarna vi fick traffa och mycket mer. Jag ar valdigt imponerad av var guide. Han kan sa himla mycket! Han har inte varit i Europa, men ar lika bra som jag pa huvudstader, sprak och pengar. Battre pa historia och gamla konflikter. Fantastisk om Asiens historia, minoritetsfolk, konflikter, sprak, mat, vader, praktiskt kunnande, vaxter.. Ja, ett levande uppslagsverk och bara 31 ar gammal.

VI blev ju forst lite besvikna nar vi insag att vi bara var fyra personer i gruppen. Dessutom ar de andra ett par ifran Storbritannien pa 33 respektive 47 ar. Gecko marknadsforde sig mycket i AUstralien som for unga resande. Men jag antar att unga i sinnet gar lika bra. Emma och Christian ar fantastiskt trevliga och lattsamma manniskor att umgas med har vi upptackt vilket gor var resa betydligt roligare.

Nu ar vi i Chiang Rai efter nagra dagar i Chiang Mai. Imorgon har vi chans att aka over till Myanmar (Burma), men eftersom det kostar en slant att fa visum, far vi stampel i passet gar vart visum ut dagen innan vi aker ifran Thailand (och stampel ar ju halva poangen, hallaaaa!), trippen over varar i ungefar tva timmar, storaktiviteten ar att ga pa marknad och att det ska vara fattigt sa har vi valt att sta over. Det later valdigt flashigt, valdigt overklass, valdigt omanskligt och okansligt, men vi blev ganska branda pa all fattigdom och barntiggare i Kambodja. Det var valdigt otackt att se och vi ska se vad vi kan gora for att stodja nagon bra organisation mot landminor, for skola for barn eller nagot annat nar vi kommer hem.

Men roliga prylar har ju hant! Bade jag och Simon ar ju djurmanniskor. Det tror jag ingen har undgatt. Jag ar ju av det svagare konet pastas det och hjartat smalter ju vid det minsta lilla. Mina foraldrar har forsokt uppfostra mig att man inte klappar pa djur man traffar pa i utlandet. Men det gar ju inte att lata bli! Det klappas vilt pa sota saker, katter, hundar och grisar. Med handsprit efterat saklart. Vissa djur tar ju anda priset..

Forsta dagen pa trekkingen fick vi rida elefant. Inte rida elefant i en san dar stol. Schh. Nejda, riktiga grejer alltsa. Vi fick rida barbacka, pa nacken pa elefanterna! De asiatiska elefanterna ar ju mindre an de afrikanska. Men jag kan ju saga som sa, de var stora nog! Enorma snalla jattar! Inte nog med det. De skulle ju bada ocksa! Jag var livradd att de skulle rulla sig i vattnet sa som hastar gor. Inte sa roligt att bada i vattnet under en fem ton tung gra klump med stora oron och rolig nasa! Fantastiska varelser var det. For att gora det annu roligare (och smalta Malins stackars hjarta lite till) sa hade de ju en atta manaders liten bebis (som vagde ungefar 600kg). Den var saaaa sot! Speciellt nar den foljde med alla storelefanterna ut som vi red pa och hoppade i deras fotspar, gled omkring i leran, trumpetade med lillsnabeln.. Ja jag sager da det! Det var underbart!

Gradden pa moset var anda igar nar vi var i Tiger Kingdom. Det ar kommersiellt. Ja. De vill tjana pengar. Ja. Tror jag att tigern har det battre har an i det vilda. Ja. Vi kopte ett tre besokspass. Da fick vi busa med de sma sma tva manader gamla tigerungarna en stund, en lite langre stund med de nio manaders ungdjuren och annu lite langre med de djuren med maximalt fullvuxna tander. Behover jag saga att de yngsta var alldeles bedarande? Men man ska ju inte lata sig luras. Nar de gick och lurpassade pa varandra sa sag man verkligen vilken liten tiger det fanns darinne. (Ja, jag vet, daligt skamt!). Nagra gick och bet pa oss lite grand och Simon har till och med ett litet (ja, man far leta lite, men det ar dar!) rott marke efter en nargangen tigerungetand.

De stora bjassarna vi fick besoka hette Meatball och Sticky Rice. De var stora med massiva tander. Fantastiska djur. Ungdjuren var nagot vilda och vi tittade mest pa nar de busade i vattnet. Jag tror vi tog ungefar 500 bilder under loppet av mindre an tva timmar. Alla ar inte bra, men det kommer bli svart att valja vilka som ska framkallas, det vill jag lova!

Imorgon ska vi titta narmre pa Gyllene triangeln (Sveriges motsvarighet ar Trerikesroset. Vilket later trevligast?) och lara oss mer om opiumhandeln som har haft en stor del i Thailands historia. Darefter mer vattenfall och bad!

Behover jag saga att vi har det bra?

Ha det gott - gott folk!

/M